2011-08-23, X2000 mot Stockholm & Brad Paisley-konserten!

Nu sitter vi och gungar på X2000 och jag måste erkänna att det är inte så mycket till njutning,
som jag tänker mig, när jag säger att jag älskar att åka tåg. 
Det kränger rätt bra och vi var en halvtimma försenade redan innan vi klivit på tåget i Halmstad.
Men det var vackert väder på Halmstad C så vad gör en halvtimma??
Heja SJ!!!!!!!!
Som om  inte det skulle räcka så åker vi baklänges också!!!

Japp och i Halmstad började alltså problemen.
Fick syn på en ensam handväska på en bänk på perrongen och jag började tjoa om någon glömt den.
En tjej sa åt mig att ta den med mig in på tåget för hon hade sett ägaren kliva på samma tåg .
Lydig som man är och med tanke på att jag ju alltid reser "utan packning" så var ju det en enkel match.

Vi ska vara borta två nätter och jag har bara tre par skor med mig. tre klännigar, jeans, kavaj, kofta, 2 sjalar, en kjol med topp. Tja och lite annat smått och gott såsom, min stora digitala Nikon systemkamera med extra objektiv. Detta i en ryggsäck som Nilsson släpar på!!
I ryggsäcken finns också en stor och välfylld neccesär och en styck cider minsann!!
Hm och så råkar jag visst ha laptopen med mig också om nu det undgått någon.
Ja Du som läser det här har säkert förstått att jag sitter och skriver på tåget. 
Laptopen bär jag i en av mina nya chica laptopväskor! För dagen i cerise kulör!

Väl uppe på tåget står jag där med en extra handväska.
Vansinnigt snygg var den men den var dock inte min, så vad gör man?
Jo man placerar sina egna pinaler bredvid sin gubbe och ber honom vakta bagage-berget jag släpat med mig.
Sen tar jag mig en tur genom ALLA vagnarna(fast de var inte så våldsamt många, tack och lov).
Går med väskan framför mig i ögonhöjd på alla SJ:s resenärer och hoppas hitta någon gråtande
som blir jätteglad över att se mig. Tja åtminstone väskan! och så att jag blir av med åbäket.
Men icke! och jag lovar att jag passerat precis ALLA!
Själva sitter vi i första vagnen i första klass(ska det verkligen gunga i första klass förresten????)
Jag har bett konduktören att ropa ut ägarinnans namn i högtalarna.
Japp för vid det här laget har jag rotat igenom hennes handväska och plånbok och hittat ett namn.
Nej namnet tänker jag inte tala om!!!
Inget gehör efter högtalar-utropet! men så ser jag en uppskakad dam ett säte ifrån mig,
som rycker tag i kunduktören, och börja prata om en handVäska
och med blixtens hastighet ingriper jag så klart. Rut å redig som man är.
Hade faktiskt hunnit se att det låg en flaska vitt vin i väskan också.
Den var jag faktiskt sugen på att behålla. Som hittelön om inte annat!!!!
Nej då det var så befriande att se den lilla damen med tillhörande make(de verkade gifta på nåt vis)
så lättade och SÅ nöjda.
När spänningen hade släppt gick jag på toa och där var det också någon
som hade låtit spänningen släppa!!! Prutt Prutt!
På tillbakavägen såg en nöjd liten dam med handväskan tryckt intill sig.
Hon klappade mig på armen och tackade än en gång. Ja maN kan ju föreställa sig hur trist det är
att sitta på ett tåg med hendbagaget/väskan på en främmad perrong någonstans i södra Sverige.
Hann se på hennes legitimation att hon hörde hemma i Jämtland.

Nu kunde hon ringa sin son och tala om för honom att han inte behövde
försöka få tag på personal i Halmstad längre.
Att få se återföreningen mellan den lilla damen och handväskan gjorde så gott i hjärttrakten.
Vi sågs på Centralen i Göteborg också där hon tackar mig igen.

Nu har vi bytt tåg till det som ska ta oss till Stockholm.
Gissa vem jag upptäckt snett emot mig????
Ja helt rätt - den lilla damen med handväskan.
Problemet är att jag inte kan se handväskan härifrån!!!
Ska jag nu behöva oroa mig för den ett par timmar till.
Måtte det lilla paret fortsätta mot Jämtland så jag kan koncentrera mig
på min Stockholmsvistelse, i väskbefriat tillstånd.(jajajag vet mina egna!!!!)

Mitt i befrielsen slår det mig - att det var tur att det inte var Khadaffis väska
för då hade nog både jag och den lilla damen varit ett minne blott!
Hennes handväska hade aldrig mer fått orsaka problem!
Ja hela perrongen och tåget kunde också varit borta för den delen!

Alltså drar jag nu en lättnadens suck och lutar mig bakåt eller framåt,
vilket det nu blir när man åker baklänges, och slappnar av tills vi ska hoppa av i STOCKHOLM.

Måtte jag nu bara inte glömma någon av mina väskor - de är ju som nämnts ett gäng!!!