Krulltottan

Lotta Larsson = En farmor med tangentbordet som främsta vapen!!

2009-02-06 Har det hänt nå´t..............? - 2009-02-09 Nyförlöst från gipset också

Kategori: Dagboksanteckningar

                                      
Här är de - de som tog mig från ortopedmottagningen idag.                     Denna tisdag den 10 februari 2009! I morse hade jag sko på högran och gips på vänstran!! Hade tid för avgipsning 09:40. Klockan 10:10 var jag på väg ut i dessa underverk. Visst är de chica?! Denna gången var det Tina som förlöste mig från fångenskapen i gips! Självklart var såväl Lotta som Anders inne och hejade och tjabbade. Fast det ska jag ju säga till Anders och Lotta när jag ser dem, att inte f-n tror Ni väl att jag tänker använda den där skitfula strumpan med en sula på !?? VAD???? är det för något? När det finns högklackat. Break a leg, baby! Ja och Mona och Bengt växlade jag några mord med och så min doktor, Bo Wiberg, så klart. Himla härlig kille. Tänk att man ska behöva bryta benet för att träffa folk! Fast han och jag babblade så mycket att vi glömde undersöka mig!?!?!? Ja ja, han kom ju tillbaka och så var det gjort. Himla bra ställe det där. Avslappnat och bra och ändå effektivt. Precis så som ett företag ska skötas.
Jag skickade faktiskt det där mailet jag yrade om häromdagen i bloggen, till deras verksamhetschef, Anders Wykman, som i sin tur mailade tillbaka och tackade. Fast bäst av allt var när jag fick höra att han faktiskt förmedlat budskapet till sin personal och skrivit ut en bunt av brevet ,så att alla kunde läsa och ta åt sig äran. Ja för det ska de sannerligen göra. Den ena efter den andra kom och tackade för brevet. Vad gulligt. Då kändes det ju dessutom dubbelt så bra att ha gjort det. Alla behöver uppmuntran och det här gänget är mer än väl värda det. Det känns nästan lite sorgligt att inte få komma dit mer.
Hm, man vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte. Inte visste jag dagen före nyårsafton att jag skulle bli ortopedpatient! En mycket nyttig erfarenhet må jag säga. Fler kärringar i min ålder borde bryta både det ena och det andra för att få känna på hur det känns att vara beroende av hjälp och av andra.
När jag ändå håller på och berömmer så kan jag härmed få meddela att i lördags ringde det från Fritz blommor och damen i andra ändan "tråden" undrade om jag var hemma för att emottaga en blomleverans. Minsann, en ljusglimt i vardagen. Den kom från röntgenkliniken och således mina arbetskamrater. Kändes skönt att byta ut alla mina amaryllisar nu. Älskar ju vita blommor och har haft 10 -12 vita ammaryllis med minst fem klockor på varje. Men nu hade de ringt färdigt!!!!!!!!!! Den leveransen kunde alltså inte kommit lägligare. titta nedan så fint!
Här kommer en bild (som omväxling!!).                Blomster från röntgen                      Alltså STORT TACK till mina arbetskamrater för den uppmuntran!
Nu ska jag visst få en macka med stekt ägg på! Mats pysslar. Vad han däremot inte vet är att han ska få smörja in och massera mitt nyavgipsade ben sedan. Ska låta honom äta i lugn och ro först.
I morgon ska jag bara dega och sitta med benet i vädret, tror jag. Kanske tar mig till biblioteket och lånar lite böcker om digital fotografering och redigering. Det få vi se i morgon.
32 pussar, 712 kramar och ett nyp i ändan får Ni idag från Lotta Larsson, den nyförlösta!

 

 

 

Oj vad jag slöat till med bloggen!
Här var det skärpning!
Har det hänt nåt i mitt liv på sistone??
Så klart att det har.

En dag skulle jag skala en apelsin och skar mig i tummen,
senare samma dag skulle jag riva potatis och då försvann en flik skinn
från samma tumme som jag skadat tidigare samma dag.
Det var väl det mest upphetsande just den dagen!

En annan dag kom Peter och hans räliga ungar och åt lunch.
Därefter rastade de mig på Västra Stranden.
Kallt som attan men jag fick frisk luft.
Foto från Västra Stranden nedan. Dubbelklicka på bilden så blir den större.
Vilgot gömmer sig bland stenarna på Västra Stranden     Oj vilken tur att man är ute i naturen   Ut med den gamla i friska luften
Tittut Vilgot!            Ebba - lycklig!               Vilgot kissnödig.  Farmor fryser!

Mer?
Mmmm jag har fått skäll av både ortopedpersonalen och Pia Rydberg på försäkringskassan att jag är för "våghalsig" och att jag MÅSTE vila mig.
Hur roligt är det?? Vila? Det ska jag göra när jag ligger 7 alnar ner i jorden! Inte en minut innan dess!
Nåväl jag var tvungen att ta kontakt med ortopeden eftersom jag haft så ont i benet. Lite sömnlösa nätter som alltså är mitt eget fel. Fast jag tycker att man har ganska små problem om man bryter ett ben. Det hjälper ju inte att gnälla eller tycka synd om sig. Det får någon annan sköta om. Ge järnet! Tids nog får man anledning att gny!
Nu är jag inne på mitt fjärde gips och tillhör Halmstads dyraste patient, skattemässigt. Mm för Ni vet väl att det är Era skattepengar jag sätter sprätt på varenda gång jag besvärar sjukvården. Inte nog med det. Vi gjorde en röntgen på mitt ben också. Så där för säkerhets skull Ni vet. Yes och då beställde jag inte ens tid utan bara hoppade (ja fast jag hoppar inte så smidigt!) ner till röntgen, smet före hela kön av väntande patienter, för den dagen var gräddfilen min. Smet förresten före alla på ortopedmottagningen också. Har ju mina favoriter Lotta Stålheden och Anders i gipsrummet.
Oj oj oj vad de pysslar om mig. Rena lyxen.
Katarina Lindhe i receptionen tog hand om min bil. Ja hon tog nycklarna och gick ner och la ett parkeringstillstånd i framrutan på den. Snackar vi SERVICE, på hög nivå, eller? Ja och nu är det hög tid att jag skickar ett mail till deras chef och talar om vilka underbara människor han omger sig med.
Denna gången fick jag ett lila gips med glitter. Tror minsann att jag har ett foto på det också. Ska kolla! Varför skulle jag inte ha det, jag fotograferar ju ALLT!
                                                     Nytt gips med ny färg och nytt glitter Vilken tur att jag dessutom piffat upp eländet med en liten silvertrumpa med svarta stjärnor på. Ska jag söka hjälp på ett annat ställe än ortopedkliniken kanske??? Risken är väl att man får gipsat in såväl armar som ben!!!!

Kalas har det varit minsann!
Min lillebror!! Bosse har fyllt 54! Lillebror - hur stämmer det? Jag som bara är 29½ !?!?
Han skulle sannerligen inte ha kalas och presenter och sånt trams. Åh nej! Han fyllde år den 29 januari och hastigt och lustigt blev vi ditbjudna dagen därpå dvs på fredagen den 30 januari.
Jösses vilket röj det blev. Inga sura miner i det huset inte!
Som vanligt god mat o vin. Välkomstdrink först så klart.
Till kaffet blev det bl a Southern Comfort. Det som Janis Joplin drack tills hon dog!!
Fast vi lever allihop har jag hört! Man kanske inte stryker med efter en kväll!
Lite bilder kanske?? Så klart!
De som var med heter alltså, Bosse(min bror) med hustru Nettan, Svea (min mamma), Mats (min sambo).
Bosses dotter Emma med sin sambo Ante och Oscar(Bosses son) med flickvännen Caroline.
Jubilaren själv         Nettan Thai Chi          Jag, mamma & Mats     
Jubilaren själv!      Hustru Annette - kan flyga!     Jag, mamma Svea &  Mats 

 Mats med guran                              Emma & Ante
     Mats med guran!                                         Ante & Emma 
                                                   verkar ha förlovat sig med jordnötsringar! 
                                                                        Ekonomivarianten!?!?!?
    
Lillkillen Oscar        Oscars Caroline   Svea dansar
Oscar himself!                         Caroline             Mats & mamma kör en bugg!

En galen släkt och samling, men Ni kan lita på att vi har roligt på våra "möten".
Alltid rackartyg och rappa kommentarer.
Kärleken och skratten står högt i tak, det kan jag lova.
Ja för på Treuddsvägen 2 där får alla vara sig själva!

Nej nu sak jag inte skriva mer här.
Nu ska jag skriva det där mailet till verksamhetschefen på ortopedkliniken och tala om för honom vilken ljuvlig personal han har.
Folk är så snabba att klaga och kritisera så därför tycker jag att beröm är på sin plats.
Japp, och medan jag författar detta mail har jag Jack Johnson på Spotify i bakgrunden. Ganska behagligt.
Fast risken är stor att jag somnar rätt upp och ner för det har inte varit så bevänt med sömnen inatt.
Var ute och viftade på eftermiddagen i går och det straffar sig med värk och ännu en sömnlös natt.
Högst självförvållat och inget att gnälla för och det gör jag inte heller!

Jack Johnson verkar ha gjort sitt så jag ska lyssna på Ulf Lundells senaste skiva i stället. Den heter Omaha .
Än kan han gubben!

Ha en bedårande helg gott folk.
Det tänker jag ha!
Kram Lotta